Barnkonventionen för idrottsledare

18 november, 2012

De två senaste helgerna har jag haft förmånen att utbilda ledare för barn- och ungdomsidrott på Sisu Idrottsutbildarnas utbildning Plattformen. En av delarna som ingår är att vi pratar om Idrotten vill och Barnkonventionen. Idrotten Vill är ett styrdokument för idrotten som tydliggör svensk idrotts värdegrund. Bland annat poängteras det att idrotten ska ske på barnens villkor och att det ska finnas utrymme både för barn och ungdomar som vill satsa mer på sin idrott och för barn och ungdomar som vill träna för att det är kul.

Eftersom många av ledarna är under 18 år poängterar jag att de inkluderas i barnkonventionen, du räknas som barn tills du fyllt 18 år. Jag tror inte att alla gymnasieungdomar tänkt så om sig själva (och inte de vuxna som finns runt dem heller, till exempel i en idrottsförening). Jag brukar låta deltagarna på kursen sitta i mindre grupper och diskutera utifrån barnkonventionens artiklar. De får prata fritt om hur dessa påverkar idrotten och hur de som ledare kan ta hänsyn till dem på varje träning. Varje grupp får i uppgift att ta fram tre konkreta saker som de kan göra för att följa barnkonventionen. Med konkret menar jag att det inte räcker att säga att man ska lyssna på barnen utan att då istället säga att man ska lyssna på barnen genom att låta alla barn tycka till på samlingen i början och slutet av träningen. Exempel på vad ledarna kom fram till under artikel 12, inflytande, är:

#12 Du har rätt att uttrycka din åsikt i alla frågor som rör dig. Vuxna ska lyssna till dina åsikter. När en myndighet eller domstol hanterar eller beslutar i en fråga som rör dig ska du få möjlighet att komma till tals.

  • Lyssna på barnen genom att låta dem önska aktiviteter till nästa träning/sista gången etcetera.
  • Inför varje träning prata om vad barnen ska tänka på och efter varje träning fråga barnen vad de är nöjda med/har gjort bra.
  • Lyssna på barnens åsikter genom att fråga vad de vill göra nästa gång.
  • Lyssna på barnen, fråga hur de mår, tidigt notera och avvärja eventuella tendenser till utanförskap, mobbing och negativt grupptryck.
  • Fråga barnen vad de vill träna på idag och på vilket sätt.
  • Ta tid att lyssna på barnen på samlingar etc.
  • Lyssna på varje barn genom att ha utvecklingssamtal där vi kan prata på tu man hand (och med föräldrarna)

Du kanske inte tycker att det är revolutionerande idéer, och det är det kanske inte heller. Men det är grymt häftigt att höra diskussionerna och se hur dessa ledare tänker till kring hur vi gör svensk idrott till en bra idrott. Om ledarna klarar att följa det de själva kommit på kommer de att ge barn- och ungdomar riktigt bra förutsättningar att växa som människor, idrottare och individer.

Att några av ledarna också reflekterar och kommenterar att föreningarna borde bli bättre på att sprida Idrotten Vtill ledare och föräldrar gör mig extra glad. De har fattat poängen om hur viktigt det är att vi skapar en välkomnande idrott där alla får plats, och att det är ett jobb som styrelse, ledare, idrottare och föräldrar gör tillsammans.

Anja

Ps. Om du vill läsa alla idéerna som ledarna bidragit med hittar du dem här.