Är du stolt?

5 september, 2013

I förra veckan hade jag flera uppföljningar av patienter och klienter kring deras livsstilsförändringar och framför allt förändrade alkoholvanor. Några har jobbat med sin förändring i närmare sex månader, några i ett par veckor efter semestern. Det häftiga var, att samtliga jag mötte hade jobbat på bra och tagit de steg vi pratat om, så för mig var jobbet mest att bekräfta dem i att de var på rätt väg i sin förändring.

”Jag är stolt över mig själv” säger den 50-årige mannen. ”Det är jag som har tagit beslutet och det är jag som har gjort förändringen”, fortsätter han. Som rådgivare sträcker jag på mig, jag blir också stolt, och allra mest över att han är stolt. Den 23-åriga tjejen säger: ”För mig har den här processen blivit en del av mig, jag tänker inte längre på förändringen som något jobbigt, utan som en del av mig, och jag är glad över att jag har gjort detta för mig själv”.

Det känns som att mitt leende inte kan ta slut, och det häftigaste av allt är inte deras förändringar i sig, utan att de är stolta över den och att de vågar sträcka på sig och berömma sig själva. Jag upplever ofta att vi är bra på att berömma oss själva eller andra när vi tar tag i ett problem eller en förändring, men att vi allt eftersom tiden går tar det nya så för givet att vi glömmer bort att berömma oss. Hur ofta klappar du dig på axeln för att du äter broccoli till maten eller går och lägger dig klockan 22? Och om du har gjort det till en vana att cykla till jobbet, brukar du gnälla på dig själv när du någon gång inte cyklar, eller berömmer du dig för varje gång du gör det?

Det kan låta överdrivet, men den stora skillnaden mellan att börja en ny vana och att behålla den är att vi vid det förstnämnda ofta får beröm och uppmärksamhet från omgivningen, men att vi när vanan väl är inarbetad snarare blir påhoppade för vår ”duktighet”. Så nästa gång, och gången därefter, som du gör något i din vardag som du vet att du mår bra av, sträck på dig, och var stolt över dig själv!

Anja