Är det farligt för barn att tävla?

19 september, 2014

I Idrotten vill, som är idrottssveriges styrdokument nr 1, står det i kapitlet om barnidrott upp till 12 år att läsa att tävling är en naturlig del i idrotten, men resultaten ska ges lite uppmärksamhet (sid 18 och 19). Barn tävlar om mycket, men de utser inte alltid vinnaren. Däremot är vi vuxna bra på att fråga hur det gick i matchen och hur många mål som gjordes, istället för att fråga hur det kändes att spela match (svaret från barnet borde enligt mig vara pirrigt men roligt).

För ett par dagar sedan var jag hos en friidrottsklubb och träffade en hel drös med föräldrar som är på väg att äntra vallen som friidrottstränare till sina och andras barn. Vi pratade länge om tävling. Det började med att jag sa, ”försök att tänka annorlunda kring tävling, tävling måste inte vara vem som hoppar längst framlänges, det kan vara att hoppa två hopp lika långt, eller hoppa längst baklänges”. Frågan som kom var då, anser du att barn inte ska tävla? Det är en spännande fråga, och jag har tänkt på den i flera dagar, vilka är för- respektive och nackdelarna med att låta barnen tävla, kan det bli ett problem och när i sådana fall?

Jag vill för ett ögonblick förflytta oss till en helt annan punkt för att sedan återkomma till tävlingen, och svara på frågan. Jim Thompson har skrivit boken ”Världens bäste coach”, har du inte läst den och är något så när intresserad av ledarskap (oavsett sammanhang och inom idrotten i synnerhet) så läs den. Han säger att en av våra viktigaste uppgifter är att fylla på barnens må bra-konto. Lyssna på orden, barnens må bra-konto! Om vi ledare tar uppgiften på allvar skulle de innebära att varje idrottsledare ser till att deras kids, kanske 20-30 stycken per grupp, lämnar varje träning med känslor i form av ”jag mår bra”, ”jag är bra”, ”jag kan”, ”jag vill”, jag vågar”, ”jag är omtyckt” osv. Och detta skulle hända två, tre, fyra gånger i veckan, i alla hallar och på alla gräsplaner, isrinkar och båthus som bedriver barnidrott. Tänk vad många barn som skulle få en bättre självkänsla, självtillit och tilltro till sig själva, och helt enkelt må bra!

Så vad har detta med tävling att göra? Barn tävlar, men utser inte alltid vinnare. Samtidigt är de ruskigt bra på att se vem som är snabbast, hoppar längst och gör flest mål. Faktum är att barn också bygger en stor del av sin egen självbild i jämförelse med andra, först i form av ”jag är kort och du är lång”, men så småningom i form av ”du är bra på basket, jag är dålig” och i bästa fall i form av ”du är på att göra mål, jag är bra på försvar man mot man.” Det är här vårt sätt att tävla kommer in. Att barn utvecklas olika snabbt är vi alla nog medvetna om, och vår förmåga att klara idrottsmoment är kopplade till den fysiska utvecklingen. Barn som är tidigt utvecklade tenderar att springa fortare, hoppa längre och ta fler bollar vid korgen tack vare att deras kropp har fått fler förutsättningar för att klara det. Dessa barn vinner våra klassiska tävlingar oftare än barn som är sent utvecklade. En av riskerna med att tävla är alltså att vissa barn aldrig får känna sig som vinnare, och att deras må bra-konto inte laddas vid varje träningstillfälle.

Så när jag säger att vi ska tänka alternativt runt tävling menar jag inte att tävling är farligt, utan att det farligt om inte varje barn får känna sig som vinnare, om inte varje barn går lyckligt hem från träningen med känslan av att vara bra. Att hoppa längdhopp baklänges förbättrar motoriken, bättre motorik ger bättre idrottare på sikt, och det är inte alls omöjligt att det är olika barn som är bäst på att hoppa fram-respektive baklänges. Att tänka och träna utanför boxen har tagit fram några av våra framgångsrika idrottare, så mitt tips till dig är att våga bryta mönster när det gäller det traditionella sättet att tävla, spela match och mäta framgång. Det laddar våra må bra-konton, och det gör fler barn till vinnare!

Exempel på alternativa sätt att tävla/mäta resultat på:

  • Hoppa/kasta/skjut två så identiska hopp/kast/skott som möjligt (tränar precisionsförmågan och din förmåga att anpassa kraftinsatsen)
  • Transportera dig en viss sträcka på en given tid (tränar tidsuppfattning, precision och perception)
  • Flest målskyttar i laget (tränar samarbete, kreativitet, passningsfördelning)
  • Att göra mål från specifika platser på planen (tränar anpassningsförmåga, kreativitet, rumsuppfattning)

Anja

Ps Självklart finns det en poäng med att lära sig att hantera motgångar, men det kan vi göra utan att slås ut i traditionella tävlingar.